Ida Carr

Och ibland är bara känslan så. Att jag aldrig vill härifrån. 

 

Som igår. Vid 12 mötte jag upp en amerikansk tjej som heter Maggie. Vi gick ner till stranden och mötte upp Linnea och senare ännu en svensk tjej. Först hängde vi på stranden, solade och snackade. Sen kom det förbi några ryska killar som Linnea spelat volleyboll med förut. Så vi hängde på dem och stod och slog lite bollar till varandra. Vi hade tyvärr inget nät men det var kul ändå. 

 

Sen satte vi oss på Café Molino, ett café i en av de gamla väderkvarnarna längs stranden bort mot Portixol. Två coca color och ett glas rosé för mig. Vi satt där tills det började bli kyligt. Sen traskade vi hem till Sindicat där både Maggie och jag bor. 

 

Jag hade med min systemare men den fick ligga kvar i väskan. Ibland tänker jag att jag måste börja fota mer. Spara minnena. Men ibland är det skönt att bara uppleva det på riktigt, istället för genom linsen. 

Gamla bilder: